Så här kunde en resa med Rio de Janeiro se ut.

1977 - 1978

Tr = trimmning  Bu = Bunkring  Mr = Maskinreperationer   Lv = Lastvakt      Ma = Manöver

La Plata

Mesta tiden av min sjömansbana seglade jag med Lao, Guayana, California, Silver Gate på Sydamerikas Ostkust (La Plata) med alla dess härliga hamnar, Rio de Janeiro, Santos, Paranagua, Buenos Aires, Montevideo,Porto Alegre, Rio Grande, Recife, Salvador (Bahia), Fortaleza och allt vad dom hette. Jag har också haft turen att få uppleva karnevalen i både Rio, Santos, Bahia och Recife vid flera tillfällen. Vilken som är bäst är väl en smaksak men inte är det Rio.

I Buenos Aires var det ofta ganska långa hamntider vissa resor 14 dagar och ibland mer, då spelades det mycket fotboll då vi på Guayana hade ett mycket bra lag och kom tvåa i värdserien. Ofta besöktes Svenska sjömanskyrkan som i dag drivs av Lutherska kyrkan då det är sällan att några svenska sjömän kommer till B.A.     Johnsons Minne eller Fundacion Johnson låg granne med kyrkan och dit gick vi ofta när man hade tröttnat på 25 de Mayo och alla granna Argentinskor. Luna Park var också ett ofta besökt ställe där det ofta var mycket högklassig boxning. Särskilt mins jag när Oskar Bonavena mötte en vid namn Gordosito då blev vi inbjudna till Bonavenas omklädningsrum och fick hans autograf och en lång pratstund.

Annar var väl det bästa med Buenos Aires maten och särskilt den biffen som grillades i hamnens cantinor. Samt grillfesterna hemma hos Pedro, telegrafisten som hade en stuga på Pampas långt utanför B.A dit man fick åka tåg.

Även två av våra kylmaskinister bodde i B.A.

I Buenos Aires var jag ett tag i hop med en Argentinska och varje morgon när jag skulle ombord så kom en grön Chrysler Valliant och hämtade mig och körde mig till båten. Jag blev fundersam och undrade varför vakterna i hamnen alltid stod i givakt när vi kom. Det visade sig att hon var dotter till polismästaren i Buenos Aires. Detta hade jag stor nytta av när jag en natt skulle åka ner till 25 de Mayo och slå runt. Taxichauffören försökte "blåsa mig och skulle ha hutlöst betalt, han sa att betalade jag inte så skulle han kalla på polisen vilket han också gjorde. Polisen kom och jag talade om att jag var i hop med polismästarens dotter på en korsning av spanska och portugisiska. Det hela slutade med att polisen tog med sig taxichauffören och hans taxi blev stående på trottoaren. Och jag var glad i hågen för jag behövde inte betala någonting.

Montevideo var oftast korta hamntider men ändå mycket roligt. Jukeboxarna innehöll mycket Evert Taube och jag kommer ihåg en flicka på en bar hon hette Alice. Vi var ett gäng från båten som satt och drack och pratade, det slutade att jag och Alice gick till ett hotell, efter en stund så gick hon och var tillbaks efter kanske en halv timme och så höll det på hela natten. När jag kom ombord och vi satt och åt frukost visade det sig att vi var fem man från besättningen som Alice sprungit runt hos under natten.

Santos var också ett trevligt ställe med oftast lång hamntid både på syd och nordgående. General Camara med alla dess barer. Där har det slunkit ner en och annan Caipiriña, Cuba Libre, Batida de amendoim, Batida de coco, Batida de maraçuja och ren cachaça av märkena Tres fasiendas, Pitú, Pirasununga mm samt en och annan famn att vila sig mot både på övre och nedre sumpen.

Rio de Janeiro tyckte väl inte jag var lika roligt som Santos och de andra ställerna vi gick till för oftast så kom brudarna från Santos upp till Rio och så var det hamnbesöket odugligt. Men naturligtvis ett besök på Mangan var väl aldrig fel innan det revs eller kanske en fotbollsmatch på Maracanã-stadion som rymmer 220.000 åskådare.

Syd Pacific

På Syd Pacific traden seglade jag med Canada, Guayana och Rio de Janeiro. Här var en faslig massa hamnar bl.a Puerto Cabello, La Guaira, Maracaibo, Cartagena, Sta.Marta, Buenaventura, Guayaquil, Manta, Callao, Pisco, Ilo, Arica, Iquique, Antofagasta, Coquimbo och Valparaiso, många utav hamnarna besöktes desutom två gånger under en resa så några större penningsummor hade man inte vid avmönstringarna.

På Sydpacifictraden var nog Sta.Marta, Buenaventura, Guayaquil och Valparaiso bäst även om man hade ganska roligt i de andra hamnarna också.Valparaiso med sina fina fiskrestauranger och det Chilenska vinet som jag fortfarande älskar. Buenaventura med Chankelhill, Guayaquil med Anitas Bar och Sta.Marta med sin härliga strandpromenad full med barer. I Sta.Marta blev en i besättningen skjuten med fem skott, varav ett satt i ryggen, ett passerade genom hjärtat och de andra tre satt inte i några vitala delar. Otroligt nog så klarade han sig och enligt läkaren så gjorde han det för att han var berusad så att han fick ingen chock och dels så stod hjärtklaffen öppen när kulan passerade. Kulan i ryggen kunde inte läkaren ta bort utan det skulle göras i Sverige.

Nord Pacific

Min första resa i Johnson blev med Golden Gate på Nordpacifictraden. Det var väl inte så där värst spännande då jag bara var 17 år och ej fick gå på krogarna. Men bunkringen på Curacao var naturligtvis ett äventyr för en befälsuppassare som hade fått lite "Tips" av befälen. Så glad i hågen och med lite dollar på fickan så bar det i väg till Campen för lite umgänge med Señoritorna vilka i många fall var från Colombia. Efter Curacao och Panamakanalen var San Pedro första hamn, därefter följde San Fransisco, Stockton, Portland, Honolulu, Ensenada.

Fjärran Östern

Här var jag ute på Star Antares och Star Altair. Frågan är om inte detta var den roligaste tiden i Johnson. Ett sånt gäng som vi var både på Star Antares och Star Altair får man leta efter, det var inte bara vi befäl utan även Kineserna. Och en upplevelse rikare att få fira Kinesiska nyåret tillsammans med Kineserna. På Star Antares var vi ett livat gäng med Befh.B. Lundin, Öst. Gunnar Lydig, Mch. Åke Lindberg 2.e styrman Wiksten och Telegr. Björn Carlsson samt Kineserna Li Kit och Chau Yuk.

Vid ett tillfälle var vi hembjudna till Svenska konsuln i Abadan på middag. Konsulns fru var Engelska och hon frågade 3:e styrman vad han gjorde på bryggan. Han svarade, every morning I screw the watch varvid konsulinnan vek sig av skratt och styrman undrade vad han sagt som var så kul, men med lite fantasi kan man få det till vad man vill.

Jag kommer i håg en liten episod när två av motormännen varav den ene hette Sit Man Hi även kallad "sittande skrattet" trätte om någonting, Sit Man Hi kom fram till mig och sa:  1:engineer you go look in big speekbook. Jag fattade inte ett dugg, men han menade att jag skulle titta i en uppslagsbok.

Tiden på Oceanus är väl inte mycket att berätta om det var mest sjötid och mycket arbete i ett aldrig svalt maskinrum. Jo en rolig sak kommer jag i håg, det var hissen ner till maskinrummet som tog 3 passagerare eller 1500 kg.